Dag 8 – familjehemmet

Klockan är 08.30 och vi hör redan hur tjejerna städar och sjunger utanför vårt rum. Solen skiner som vanligt men det är extremt kallt på rummet. I natt försökte vi oss på att sova alla tre tillsammans då nätterna är kalla men det fungerade inte så bra för att jag mosades utav två fosterställningar i mitten. Dags att gå upp och fixa lite frukost vilket vi gör själva på rummet. Rostat bröd, jordnötssmör och banan. Mums en bra start på dagen. När vi har fixat i ordning oss så öppnar vi dörren och genast hör vi från överallt ”godmorning, godmorning” leenden som lyser upp på tjejernas ansikten. Vi tar våra handdukar och sätter oss nere på gräset i solen där några av tjejerna redan sitter. Jag kan inte undvika att det hela tiden kommer upp tankar om tiden då tjejerna har varit utsatta. Dem minsta som bor på hemmet som är 3-6 år, har inte varit utsatta och bor där utav andra orsaker, föräldrarlösa eller liknande. Flickorna som är 10-16 år är i skolan och dem andra jobbar med att fylla påsar med ett rött färgmedel som är gjort utav blommor, dessa påsar säljer flickorna sen själv. Den yngsta utsatta flickan på hemmet är 10 år och det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på hur någon kan vilja skada en så oskyldig liten flicka. Det är inte bara fysiska- utan även psykiska skador tjejerna har efter deras tid i den hemska trafficking-branchen. Innan jag kom till hemmet trodde jag att varje dag skulle innehålla tårar. Men den glädjen och gästvänligheten tjejerna bjöd på, lockade inte fram tårar utan enbart leende på våra läppar.

Dem är en familj och vi har nu blivit ”en i familjen”. På gräset sitter vi tillsammans och spelar Uno och vissa tjejer försöker sig på att prata lite engelska med oss. Några timmar senare efter lunch så kommer Dr. Kanta-Raj en nära vän till STOP och även tjejernas terapeut. Hon går glatt fram till oss och presenterar sig. Vi sätter oss ner tillsammans på gräset, och det gör även tjejerna. Dr. Kanta-Raj berättar om sitt arbete och vad hon gör. Hon vill att tjejerna ska våga öppna sig för att kunna bearbeta det som har hänt. ”This is heaven for them” säger Dr. Kanta-Raj och håller ut händerna. Ja, hon har rätt. Detta är deras himmel, varför tänka tillbaka på hur det har varit när dem nu är i himlen? På hemmet får dem allt dem behöver för att kunna komma tillbaka in i samhället, utbildning, yrkesutbildning och allt annat tänkbart. Både fysisk och emotionell säkerhet erbjuds för att skapa ett hem, en himmel. Vi börjar presentera våra namn för tjejerna och förklarar vad namnen betyder. Dr. Kanta-Raj går igenom deras namn och säger att betydelserna på tjejernas namn är bl. a. soluppgång, hopp, visdom, kärlek, vilja och ros. Våra diskussioner blir djupare och nu har dem övergått till Indien som land jämfört med Sverige. Vi pratar mycket om barnarbete överlag och Dr. Kanta-Raj säger att man utnyttjar barnens låga utbildningsnivå och sociala utsatthet och därigenom uppstår även trafficking. En bil kommer in genom porten och ut genom bilen kommer Roma Debrabata, mamman till alla barnen och grundare av STOP. Flickorna springer fram och kramar om henne, alla behöver vi en mamma ibland och Roma är mamma till alla på hemmet. Vi sätter oss i en stor ring och nu har även skolbarnen kommit hem. Dr. Kanta- Raj och Roma har tillsammans en lång utläggning om hur vi alla är lika och att alla har potential och möjligheter att nå sina drömmar. Roma säger så här om familjehemmet: ”Enfri, icke dömande omgivning. Vi ska inte jämföra, vi ska inte vara egoistiska, alla har potential och möjligheter att lyckas, vi ställer upp för varandra i alla lägen och är tillsammans en familj. Vi ger varandra möjligheter att utvecklas och vi ger varandra trygghet. Det är så en familj fungerar.” Som deras mamma så kan Roma varenda tjej innantill och utantill, det är inte hennes arbete utan det är hennes liv.

Dagen avslutas med taekwando för att stärka tjejernas självförtroende och en god middag. Diskussionerna har sått ett frö i våra hjärnor och vår tid här på familjehemmet har fått oss bestämda. Vi tre kan inte få stopp på trafficking branchen på egen hand, det vet vi. Men vi kan göra en liten skillnad, vi kan sprida budskapet vidare och få fler att förstå detta globala problem och tillsammans kan vi ta några små steg i rätt riktning. Vi lämnar familjehemmet fyllda av hopp och förväntan, tillsammans kan vi övervinna trafficking.

/Amanda Jonassen

Kategoriserat som En volontärs dagbok. Bokmärk: permalink.

One Response to Dag 8 – familjehemmet

  1. Kristin Spolander säger:

    Imorgon åker jag mot Indien ! Ser verkligen fram emot att besöka familjehemmet ! jag reser med ungdomar från Helsingborg som genom Cirkel hos ABF förberätt sin resa.
    kristin Spolander verksamhetschef ABF

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *