Dag 6 – Bawana

Under vår sjätte dag på vår volontärresa hos STOP besökte vi ett av New Delhis största slumområden, Bawana. Desto närmre området vi kom, desto fattigare upplevde vi att det blev. När vi gick ur bilen möttes vi av barn som sprang barfota i leran som ville hälsa på oss och ställa upp på foton. Vi möttes av en kvinna och blev följda till en förberedande skola som STOP skapat för att få barn intresserade av att gå i skolan. Gränderna dit kantades av plåtskjul och provisoriska tält, vilket för oss är helt otänkbart att kalla hem. När vi kom in i det lilla klassrummet möttes vi av cirka fyrtio små barn i gröna skoluniformer som alla skrek ”hej” i kör och som senare sjöng en välkomstsång för oss, samt spelade upp en inövad sketch om trafficking. Det märktes verkligen att dessa barn vill lära sig, vilket är jättebra. Vårt nästa besök i Bawana var en self-help group för kvinnor. Här samlas kvinnor och diskuterar sina problem och åsikter, har möjlighet att låna pengar om de vill starta en arbetsverksamhet samt få hjälp om de till exempel vill göra en polisanmälan. Detta gör kvinnorna mer självständiga och medvetna om sina rättigheter och kvinnorna svarade att de känner sig mycket tryggare nu. Att öka kvinnors makt i samhället är ett stort steg i kampen mot trafficking.

En annan sak STOP har gjort i slumområdet är att öka arbetsmöjligheterna, vilket medför att familjer inte blir så ekonomiskt desperata att de drivs till att sälja sina döttrar, vilket sorligt nog är en vanlig orsak till hur flickor hamnar i trafficking-industrin. I Bawana fanns även ett problem tidigare då flickor ofta gick lite utanför området, till fälten, i gryningen för att duscha. Det hände då att traffickers ofta slog till under detta tillfälle och kidnappade flickorna. För att förhindra detta har STOP byggt ett duschrum mitt i området.

För att beskriva miljön i Bawana lite tydligare kan jag berätta att stanken på vissa ställen var ofattbar, överallt låg skräp som herrelösa magra hundar sprang runt och nosade i. Trots detta i våra ögon elände, möttes vi av skrattande barn och föräldrar som glatt höll fram sina barn för att få dem fotograferade. Människor och familjer satt i cirklar utanför sina hem runt öppna eldar och liknande och man märkte att det ändå fanns ett hopp hos dem. Kanske har de aldrig levt ett annat liv och uppskattar där med det enkla i livet, vilket vi i västvärlden ibland tenderar att glömma bort i vårt materialistiska samhälle.

Slutligen vill jag säga att det känns riktigt bra att med egna ögon se hur STOPs arbete har förbättrat situationen i Bawana och vi åkte därifrån med ljusa och hoppfulla tankar om framtiden för Bawana.

/Sofia Jönsson

Kategoriserat som En volontärs dagbok. Bokmärk: permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *